Egypten, bättre eller sämre utan Mubarak?

USAs Presiden Barak Obama skakar
hand med den forna Egyptiske Presidenten
Hussein Mubarak, något vi hoppas se i höst.

Jag trodde som säkert även många andra gjorde att Mubaraks fall skulle skapa ett öppnare mer demokratiskt Egypten. Men naiv som jag var trodde jag på det bästa och kanske skulle Egypten bana väg för ett mer liberalt och fredligt mellanöstern, men jag hade fel, eller på god väg till det. Tre månader har gått sedan Egypten stod för vad vi i väst trodde en demokratisk revolution, världen över höll man tummarna att demostrationerna skulle lyckas och Egypten befrias från sin diktator och regim. Men tiden efter har visat att de liberala vinderna kanske inte blåste så starkt som man, jag hade hoppats. De kristna kopterna som lever i minoritet i landet har utsats för bombdåd och massprotester, kyrkor har satts i brand och aldrig någonsin har läget varit mer spänt mellan de 8.000.000 kopterna och den resterande Egyptiska muslimska befolkningen.

Samtidigt som de mer extrema islamiska vindarna sveper över Egypten blir befolkningen mer hatiska emot Israel och många anser att fredsavtalen skall skrotas. Något som varit solid sedan 1970-talet. Ett fredsavtal som fungerat som en förebild för att åter skapa fred i regionen. Ett avtal som lett till att Egypten har fått en framstående roll i den Israel-Palestinska fredsprocessen. Men nu överväger man att överge den rollen. Till detta kommer även att man skall öppna sin gräns till Gazaremsan som hållits stängd sedan 2007 när Hamas tog över makten, då Mubarak och Israel beslutade sig om en gemensam blokad emot den lilla kustremsan då inget av länderna vill stödja en terroristregering. Nu skall gränsen öppnas och som många befarar i Israel så kommer vapen smuglingen stida kraftigt då man inte enbart behöver driva den igenom de tunnlar man upprättar under gränsen. RYkten säger även att det muslimska brödrarskapet börjar visa sig i Egypten, något de inte vågat göra på länge. Just på grund av den forne president Mubaraks hårda politik emot extrema Islamister. http://www.dn.se/nyheter/varlden/egypten-oppnar-grans-mot-gaza

I höst skall det första demokratiska valet hållas i Egypten. Att sitta nu och säga att man vet utgången av det är bara dumvristigt men man kan spekulera i olika senarion. Om oroligheterna mellan koppterna och muslimerna forsätter kommer förmodligen extrema partier röstas fram då ilskan mot varandra eldas på. Eller så släpper inte millitären makten och nya "revolutions" demostrationer kommer äga rum. Det värsta vore om väst och Israel fientliga partier röstas fram, vilket kommer leda till att regionen förlorar sin enda stabila punkt och den Israel-Egyptiskagränsen kommer bli mer osäker än någonsin. Det bästa senariot hade varit om de liberala kom till makten, några som hjälper palestinierna bort från Hamas men fortfarande behåller sina goda relationer med Israel. Ett land som kan föregå med gått exempel i en region som man nog kan säga är den mest instabila i världen. Efter valet kan vi ställa oss frånga, Egypten, blev det bättre eller sämre utan Mubarak?

Shalom, שלום, السلام

Aktivister eller hjälporginisation?

Idag har ett malaysiskt fartyg försökt bryta blokaden mot Gazaremsan då de skulle bistå området med plaströr och bistånd till deras föråldrade avloppssystem. Något som kan gå via Egyptiska eller Israeliskalandsvägar för att nå den lilla kustenklaven. Men varför har Israel och Egypten en blockad mot Gaza? Jo Hamas tog över området efter blodiga strider med rivalen Fatah efter valet 2006 då de vann. Men Hamas som är trerrorstämplat av bl.a. EU, USA och FN har skrivit i sin grundlag att förinta staten Israel. När detta skedde stängde Israel alla sina gränser mot Gaza då Hamas har utfört många självmorsattentat mot civila mål i Israel. Innan blokaden jobbade en större del av Palestinierna inom Israel och handeln mellan parterna var stor. Fortfarande efter blockaden så står Israel för all ström och vatten försörjning av Gaza och många svårt sjuka och skadade Palestinier får vård på Israeliska sjukhus. Israel kör också in varje dag 50 långtradare med förnödenheter, antalet fordon var högre förr, innan Hamas öppnat eld mot dessa transporter och många Israeliska förare vill inte riskera sina liv.

Så varför attackera den hand som föder än? Men nu försöker skepp bryta blokaden som Israel har infört mot en fiende som de befinner sig i krig med, ett aktivt sådant. Attacker förekommer varje dag från Hamas och Israel mer en ofta besvarar dessa. Sedan rapporteras det att ”Freedom Flotilla II” skall sätta segel mot Gazaremsan i juni. Något som den sveska orginisation Ship to Gaza påstår är en hjälpsändning av humanitärtbistånd. Men om man vill få in bistånd till Gaza om det är det som är poängen varför låter man då inte skeppen gå i hamn i Israel först och förtullas och genomsökas innan de går in i Gaza landsvägen? Nej för , Freedom Flotilla I & II har ingen avsikt att tillförse Palestinierna med förnödenheter utan istället bryta blokaden. Man vill bryta en blokad som ett land har satt upp då inge skall kunna förse deras fiender med medel som de kan utnyttja emot dem. När "biståndspersonalen" på ”Freedom Flotilla II” skall bryta blokaden så blir dem politiskt bundna aktivister som skall hjälpa fienden till staten Israel. Jag menar vilket land i världen vill inte tulla varorna innan de kommer in i ett land eller område? Varför får inte Israel göra detta? http://www.dn.se/nyheter/varlden/varningsskott-mot-skepp-till-gaza

Men nu när Freedom Flotilla II är aktivister och skall bryta blokaden och förse fienden med vapen, för Israel och Hamas (Gazaremsan) befinner sig i krig, får man enligt internationellag skapa en säkerhetszon utanför deras kust som man kan utvigda på internationellt vatten då aktivisterna blir "allierade" med ett lands fiender och landet i fråga (Israel) får stoppa konvojen. Nu visade det sig sista att alla utan ett skepp i förra Flotillan gav sig utan våld, medans en turkisk båt väntade med järnrör, påkar och knivar för att hälsa de Israeliska komandosoldaterna välkomna. Strider utbröt och ja alla vet historien.

Shalom, שלום, السلام

Nationaldag och "Etniskrensning"

Symbolik, koncentrationsfånge möter
den nyfödda i säkerhet i den nyfödda
staten Israel.

Idag firar den första och enda Judiska staten ivärlden sin 63 årsdag. En nationaldag som Israel skall vara stolta och glada att fira. De har överlevt många förintelse försök på sin korta livslängd och många svåra krig som följd för dess deklaration 1948. Kamperna har varit många och svåra och dess överlevnad har många gånger hängt på ett hårstrå och lyckats med hjälp av mod, taktik och listighet. En stor sorg för Palestinierna som i god tro lämnade sina hem samma år för att lämna plats åt de förenade arabiska arméerna, som i sin tur skulle driva Judarna ut i havet och förinta den ny födda staten Israel. Att dem inte lyckades är ett mirakel. Israel var en handfull mångd av "soldater" och tyvätt några terroristgäng som Irgun och sternligan. Men de lyckades vinna kriget och de Palestiniern som många påstår "fördrevs" stod utan hem i sinna tillflyktorter på Västbanken, Gazaremsan, Syrien, och Libanon. Gaza gick in under det Egyptiska styret och Kung Abdullah av Transjordanien annekterade Västbanken och östra Jerusalem. http://www.dn.se/nyheter/varlden/oroligt-vid-israels-granser-pa-sorgedag.

 

Otroligt kliché men kanske kan det ge
hopp om en ljusare framtid.

Idag firar många judar staten Israels nationaldag medans araberna svär över den och sörjer dagen som katastrofen då de "fördrevs" från sina hem. Men konstigt nog så har Israel trotts alla teorier att den lilla millitären Israel hade förutom att försvara landets samtliga gränser mot 5 arméer samtidigt kunde skrämma och etniskt fördriva 700.000 Palestinier. Trovärdigheten är inte så stor när det gäller det. Men många pro-Palestinier och vänster mänsikor använder ofta ord som etnisk rensning och massmord. Israel sysslar inte med etnisk rensning av Palestiner, har aldrig gjort och kommer aldrig att göra. Hitler, Stalin, ledarna i Kongo, Turkiet och Irak sysslar med detta, då man systematiskt dödar och förföljer en minoritetsgrupp i landet. Israel vill inte döda Palestinierna eller utrota dem. Om Israel sysslade med detta varför finns det då 63 år efter grundantet av Israel 4.5 miljoner Palestiner, varför excisterar det då Israeliska-araber om man vill rensa ut dem!? Om Israel skulle velat göra dessa ting hade det gjorts för länge sedan och man hade gjort det snabbt. Men bara en sjuk diktator hade gjort detta. Inte den enda demokratin i hela Mellanöstern. Israeliska soldater våldtar inte byar. Israeliska soldater förintar inte städer. Israel har inte dödsfabriker som Auschwitz där målet var att döda och förinta så många mänsikor om dagen som det var möjligt.



Därför hoppas jag att folk inte skall förstöra ordets tunga mening igenom att anklaga Israel för detta. Vad skulle de för det första tjäna på det. Israel vill ha fred, Palestinerna lika så men extrema och Islamistiska röster tycker anorlunda. Det är Hamas, Hizbollah, Syrien och Iran vi kan beskylla dödsoffrerna idag för. Dödsoffer vi skall sörja. Men när vi egentligen borde fira den Judiska staten Israels överlevnad och födelsedag. Något som skedde mot alla odds! Mazel tov Israel.

Shalom, שלום, السلام

Oroligt på samtliga gränser när Israel firar sin Nationaldag.

Bilden tagen från ett mixat omrpde i
östra Jerusalem på en Palestinsk
demostrant som slungar iväg en
"ofarlig" sten mot den Israelsika
polisen.

Israels nationaldag började dramatiskt. Mitt under söndagens rusningstrafik rammade en lastbil ett flertal bilar och en buss innan den svängde upp på trottaren. Den Israeliska araben som körde lastbilen påstår att han fick fel på fordonet medans vittnen säger att chaffören inte gjorde mycket för att stoppa lastbilen och vad säkerhetsplisen befarar så rörde det sig om ett attentat som krävde 1 liv och skadade 16 personer. Som vanligt dröjde det länge innan de svenska medierna rapporterade om denna händelsen medans att de Palestinska dödsoffret igår snabbt kom upp i tidningarna och en lång artikel som följd. Men för första gången kom även en otrloigt objektiv artikel upp från DNs sida. Vilket glädjer mig. Trotts att den sorgligt nog handlar om att en 10tal personer skjutits i de norra delarna av landet ínformerar den hyfsat bra och är otroligt objektiv för att var Svensk.

Israeliskasäkerhetspolisen för bort
en stenkastande demostrant från
östra Jerusalem.

Visst tar den upp rätt till återvändandet av Palestinier, något jag är konstigt då man inte tar upp samma fråga gällande de 700.000 Judar som drabbades av samma öde 1948. Men men har skrivit om detta i inlägget innan. Måga vänster och Palestina sympatisörer blev nog besvikna att inte mer demostrationer ägde rum mot Israel från den Palestinska sidan. Visserligen stormades Israeliska gränskontroller i golanhöjderna av Palestinska flyktingar från Syrien. En provokativ och våldsam handling då Israel och Syrien är bittra fiender vilket lädde till att Israeliska styrkor skött varningsskott i luften. En aktion troligen styrd från Syrien och Iran för att vända blickarna ifrån Assad-regimen. I södra Libanon hade terroriststämplade Hizbollah finasierat bussar med Palestinier som skulle köras till den Israelsika gränsen, förbi FNs buffertzon för att demostrera vid det staket som skiljer de båda länderna ifrån varandra. Vid även detta överträdandet drabbade Israeliska soldater samman med demostranter som stormade landetsgränser och där av öppnade de eld efter de avfyrat varningsskott. Eldbomber har kastats mot Haddassah sjukhuset i Jerusalem men inga rapporter om skadade har kommit in. Men inte häller detta vill de Svenska medierna skriva om. Nej inte skall vi visa den rätta bilden av de demostrarande extrema Palestinierna, bilden av dem svaga måste stå fast.



Bilden från DN.se



Men som sagt, många vänster människor hade nog önskat sig demostrationer och sammanstötningar som skulle kunnat liknas en start på den 3e intefadan. Något som tydligen många Palestinier verkar motarbeta då dem inte ger sig ut på gatorna. Något jag tror beror på att de är rädda och missnöjda med den nya övergångsregeringen som innerhåller Hamas, en orginisation som många hyser avsky emot. En annan av DNs artiklar är intressanta, nämlingen den som skrevs igår då det löd under bilden "Muslimer nekades att komma in i gamla stan i Jerusalem" en bild som visade Israeliska säkerhetsstyrkor bakom kravallstängsel där Palestinier väntade. Men om man kollar på bilden innan man tänker "stackars Palestinier som nekas tillträda" så ser man att alla som befinner sig på bilden är unga muslimska män. Inte en kvinna syns, inte en gammal man syns. Självklart får dessa inte tillträde till den mixade gamla stan i Jerusalem då de förmodligen bara sökte sig dit en lördag för att skapa oroligheter. Men detta är något som DN antingen inte själva kan analysera sig fram till eller så vill dem inte säga det för då skulle svenskarna få en annan bild av de stackars Palestinierna.

Palestininer som stormat den Israeliska
gränsen till Syrien.

Men ingen Intefada har vi sett. Dödsoffer har tyvärr skördats, på båda sidor. En död är alltid en död för mycket vare sig han är Jude eller Arab. Men vi kan alla andas ut nu när man även på den Israelsiska sidan Haaretz kunde läsa att de Palestinska/Syrianska infiltratörerna lämnat området och återvänt till Syrianska byar. Grattis Israel på 63årsdagen och hoppas att det blir många bra år framöver. Besrat Hashem att inte mera våld förekom. http://www.dn.se/nyheter/varlden/oroligt-vid-israels-granser-pa-sorgedag

Shalom, שלום, السلام

Oroligheter inför Israels 63 årsdag.

Oroligheterna har redan börjat spridas i Jerusalems mixade områden samt i den gamla stan, för att inte riskera konflikter mellan judar,kristna och muslimer har man valt att spärra av alla infarter till de gamla delarna för att inte riskera upplopp och konfrontationer mellan de olika folken. Även oroligheter från västbanken rapporteras. I DN kan man läsa hur den en nationaldag även kallat  Nakba, katastrofen för palestinier kan få så mycket negativ uppmärksamhet. Landet firar sin 63e födelsdag och det är ett mirakel att den fortfarande excisterar med tanke på alla de försök under åren på att förinta den. Den första judiska staten och fristaden för judar har överlevt 63 år och har aldrig blomstrat mer än nu. Men många vill dra en mörk skugga över detta. http://www.dn.se/nyheter/varlden/oroligheter-i-jerusalem-infor-minnesdag. Att skriva att 700.000 palestinier "drevs" på flykt. Sanningen är den att under frihetskriget 1948 skulle de arabiska arméerna förinta Israel och driva Judarna till havs. Att palestinierna flydde på grund av rädsla saknar grund då det var Judarna som saknade arme vid d en tiden.

Pilarna visar framryckningen
av de Arabiskatrupperna.

När Israel utropades den 15 maj 1948 så sasde Israels premiär minister Ben Gurion att alla dess medborgare, judar som kristna, araber som muslimer att alla som bodde i landet skulle få samma rättighter. Samma dag förklarade Egypten, Libanon, Jordanien, Syrien, Saudiarabien och Irak krig mot landet och invaderade dem. De uppmanade det palestinska folket att lämna sina hem och bege sig till de arabisktkontrollerade områderna (Gaza, södra Libanon och Västbanken) så de skulle bana väg för de arabiskatrupperna. Under samma period blev 700.000 judar utslängda från deras arabiska länder och tvingades söka skydd i Israel. Var är deras artiklar och demostrationer om rätt att återvända till sina hem? Men kriget fortskred. 7 Januari 1949 krävde FN eldupphör. Enligt internationell lag får ett land som utför försvarskrig (Israel) som blivid invaderat ta all land de kan från sina fiender om de lyckas trycka tillbaka motståndet och sedan vände och gå emot dem. Detta hände 1949. Israel vann mot all förväntan mot de utbildade arméerna då man slogs än en gång för överlevnad.

Judarna vann, något ingen räknat med, specillet inte de arabioska staterna. Helt plötsligt stod 700.000 palestinier utan hem då dem lämnat dem i hopp om att de skulle lyckas driva judarna ut i havet. De judarna som flydde till Israel assimilerades in i samhället som en del av den nya nationen Israel, medans flyktingarna gå Gazaremsan sattes i "flyktingläger" samma sak gällde flyktingarna i södra Libanon och Västbanken med. Inte häller grundade de Arabiska nationerna en Palestinsk stat på Gazaremsan eller Västbanken. Nej man beslöt att detta nu var Egyptisk och Jordanskmark och man vägrade assimilera de palestinskaflyktingarna i deras samhällen. Men var ligger deras ansvar? Vart är alla röster mot de Arabiskanationerna som sket i Palestinierna? Kanske är det dem som skall kallas Katastrofen då de först bad det palestinska folket att lämna sina hem för att sedan vid misslyckandet att ge tillbaka dem sina hem låte dem sitta i flyktingläger istället för att ta hand om dem så som Israel gjorde med de Judiska flyktingarna?

Jag vet även att den judiska terroristgruppen Irgun hade massakrerat en hel by, Deir Yassin, men detta är något som Israel och de allra flesta Judar har tagit avstånd ifrån, något vi inte samtycker eller framhäver som något possetivt. Något som vi har bett om ursäkt för. Medans de Palestinska terrorgrupperna hyllas. Jag lider med Palestinierna, det gör jag. Men jag tycker att man inte skall beskylla Israel för allt. Utan mycket kritik borde riktas mot de Arabiska staterna som inte tog sitt ansvar efter kriget för att ta hand om de Palestinskaflyktingarna. Och jag tror att det sista som behövs imorgon är mera våld, något som inte kommer leda till fred utan bara till mer problematik.

Shalom, שלום, السلام

Än en gång visar Svenska median sin svaghet!



Rivalerna Fatah och Hamas slöt i början av maj månad om ett försoningsavtal vilket då avslutade en 5 årig konflikt mellan parterna. I och med detta avtal så får Hamas inflytande på den annars Fatah kontrollerade Västbanken. Hamas som är en svuren fiende med Israel har som mål att förinta staten Israel och inom dess gränser skapa ett islamsikt Palestina. Hamas beskjuter Israel dagigen med raketer och granater och innan gränsen Gaza-Israel stängdes 2006 så stod Hamas även för många av de självmordsbombningarna som ägde rum i Israeliska städer. Nu har alltså denna orginisation som enligt USA, EU och FN är terroriststämplat fått möjligheten att även få ställa upp i valet över "hela" Palestina (Gazaremsan och Västbanken). Tills dess att val skall hållas i höst har de båda parterna ingått en övergångsregering. Israel har alltid fört dialog med Fatah om både fred och Oslo-avtalet vilket ger Fatah och den Palestinska myndigeheten makt över Judea/Samarien vilket är område A och B på västbanken.



Palestinska Premiärminsitern
Salam Fayyad som är hårt
pressad då han inte kan betala
ut löner till 150.000 av sina
anställda.

Men nu när Hamas går in i regeringen har Israel valt att stoppa överförningen av alla dess skattamedel som de skickar till den Palestinska myndigheten, närmare bestämt 100 $. Men än en gång visar de svenska medierna på inkompetens att visa all fakta och vinklar det: http://www.dn.se/nyheter/varlden/palestinska-skattepengar-undanhalls. I artikeln står det att Palestinska skattepengar undanhålls. VIlket får vilken svensk att tro att Israel inte låter Palestinierna få ta del av sina egna skatter. Men om man letar vidare bland utländska medier finnar man snabbt bättre informerande tidningar så som den Israeliska liberala tidningen Haaretz. http://www.haaretz.com/news/diplomacy-defense/fayyad-palestinians-may-ask-un-to-intervene-on-israel-s-freeze-of-tax-funds-1.361235. Där man snabbt ser att de skattepengar DN pratar om kommer ifrån skatter som Israel lägger på för att kunna bistå den Palestinska myndigheten.



"Israel decided at the beginning of this month not to transfer more than $100 million in customs and tax revenues it normally collects at its ports on behalf of the Palestinian Authority." Detta är inget snack om saken. Skall Israel bistå med pengar till en regering som innehåller en aktör som vill förinta dem? Skall man sponsra sin fiende med egna pengar för att sedan vänta på attacker finansierat av sig själva. Nej, så fungerar det inte. Fatah visste vad som väntade dem om de slöt fred med Hamas. Israels Presmiärminister Benjamin Netanyahu sade tidigt att de Palestinska myndigheterna fick välja mellan fred med Israel eler fred med Hamas. Bara tanken att regeringen på västbanken är beroende av Israels inportskatter för att varje månad gå runt, visar ju bara klart och tydligt att de inte är redo att skapa en nation. En nation som får leva på bistånd frpn Israel, FN och arabvärlden. Så fungerar inte ett land.

Men detta kommer vi aldrig få höra i de Svenskamedierna. Vilket är synd. Fler borde förstå vad som försigår på den Palestinsa sidan nu och istället för att skrika "befria Pelstina" och "Bojkotta Israel" kanske de börjar förstå att Palestina inte är redo att befrias då de inta änns har pengar att betala till sina statsanstälda utan att få dem från sina "fiender" Israel. Nu hotar Palestinierna att det kommer bli en 3:e intefada. VIlekt vore en större katastrof för dem än för Israel. Konsekvenser mycket värre än dem vi upplevt mot Gazaremsan. Detta berörs mer i min nästa artikel.

Shalom, שלום, السلام

Palestinska myndigheten, villig till fred?

Kartan över Israel-Palestina
som ett Palestina utan
Israel.

Då har Palestinierna ännu en gång visat var de står i fredsprocessen. Den Palestinska ambassaden i storbritanien har en fin utveklad webbsida. Man kan läsa om ny events, politik och väder i de Palestinska områderna. Om man fortsätter och utforskar sidan finnar man en flik i den vänstra menyn som lyder "welcome to Palestine", om man trycker på detta alternativ kommer sedan några ny rubriker. Väljer man "discover Palestine" kommer en karta över både Israel och Palestina upp fast utan några gränser. Allt färgat i de palestinska färgerna rött, grönt och svart. Namnen på alla områderna är Arabiska utan Jaffa och Haifa. Men en karta baserad på en tvåstatslösning är det inte. Då är frågan, vill Palestinerna ha fred? Jag menar, om till och med de Palestinska myndigheterna som styr västbanken etablerar en ambassad i England som sedan visar en karta över dagens Israel och Palestina som Palestinskt kan man börja ifrågasätta deras villighet till fred och en tvåstatslösning. Kanske de inte är så olika Hamas endå? Bara en snabb och rolig reflektion över Palestinernas försök att verka seriösa.

Länk till hemsidan: http://palestineembassyuk.com/

Jude, Zionist, Ortodox, Anti-Israel eller antisemitsm?

Jude, Zionist, Ortodox, Anti-Israel eller antisemitsm? Allt hänger ihop.
Del 1.

Idag förs ett enormt propaganda krig mot staten Israel och dess handlingar. Hela världens ögon och medier har ständigt ett vakande öga i nacken som följer det lilla landet varje rörelse. Skulle man besvara en raketattack med ett flygangrepp, skriker man, försvarar dem sin civilbefolkning, skriker man. Hur Israel än agerar så förstoras det upp,politkerna fördömmer, medierna kriteserar och demostranterna marserar. Allt detta ståhej när en regering försvarar den enda judiskastaten i världen. Har vi sett dessa fördömmande och demostrationerna mot vad som nu sker i Syrien? Där styrkor skjuter ihjäl obeväpnade demostranter, regeringskritiska civlia. Enligt den Syriska människorättsorganisationen Sawasiah har upp emot 800 personer skjutits till döds under de senaste sju veckornas oroligheter. Tänk om Israel skulle gå in på Västbanken eller Gazaremsan med stridsvagnar och trupper. Inte för att strida mot Hamas, utan för att gå in och mörda Palestinska fredliga demostranter. Tänk er den bilden. "Israeliska trupper dödar 25 Palestinska demostranter". Världen hade kokat. Socialdemokraterna hade spytt ut komentarer och fördömande och Vänstern hade gjort liknelser med djävulen som de gjort förut. Medierna hade gjort exrainslag i TV och demostrationerna hade fyllt de Svenska gatorna. http://www.dn.se/nyheter/varlden/eu-stoppar-vapen-till-syrien.



Utrag från Revolution
Socialistiskt ungdomsförbund.



Men varför gör ingen av följande något mot Syriens handlingar. Varför höjer inte politikerna sina ögonbryn och kanske fördömmer attackerna mot civila, var är S, V och alla demostranter som så flitigt demostrerar när Israel agerar mot Palestina? Medierna gör sitt jobb, men det är inte av samma grad som om Israel skulle gjort det samma. Hur kommer detta sig? Många spekulanter inom medierna och bloggvärlden tror att USAs passivitet kommer ifrån att Israel är nöjd att ha Bashar Assad vin makten i Syrien på grund av att de vet var de har honom. Det finns en möjlighet att detta är delvis rätt då den förre regeringsrådgivaren Moshe Maozr som är Syrien expert på Hebrew Universit sade: "You want to work with the devil you know". Israel är rädda att deras fiende i Syrien faller och att det ur askan reser sig en mycket mer extrem och Israel fientlig Isalmistiskstat. En ny fiende som man inte har någon som helst aning om vilken väg den skall gå. En utav bloggarna hittar du här: http://www.usabloggen.se/2011/05/10/alla-alskar-bashar-assad-mellanosterns-nya-sadam-hussein.

Sådana spekulationer om att Israel hällre ser Syriska civila dör än att USA skärper tonen gör inte Israel och framför allt judarnas situation i världen bättre. Israel som redan är hatat får inte en bättre bild när man målar upp den på det här sättet. Sedan ja, judar och Israel är inte samma sak, hälften av världens judiskabefolkning bor inte i Israel. Men många känner sympati med landet då det är den enda fristaden som finns att söka sig till om något skulle hända. För som alla vet har judarnas historia de senaste 2000 åren inte varit en dans på rosor. Romarnas och den katloska förföljelsena, Hitlers och Rysslands olika försök att förinta Judarna och slykten från Spanien. Listan kan bli lång men det är på grund av den att många judar känner en enighet med staten Israel. Sedan står långt i från alla judar för politiken i Israel. Men i den anti-Israel värld vi lever i idag, där medierna präglas av en ensidig bild av konflikten så försvarar många judar landet även om de inte håller med på grund av anledningen att ingen annan gör det. Så när utal som dessa sätter landet Israel i en sämre bild får det konsekvenser för Judar i Europa. Inta bara att araber och muslimer (inte alla) inte gillar oss, så är vänstern snabbt fram och glömmer skillnaderna mellan att vara jude och vara Israel. Attackerna i Sverige, Göteborg och Malmö riktas inte mot Israeliska institut utan mot Judar. Svenskar med en annan religon. De judar som vågar visa sig öppet.



Men medierna bryr sig inte om detta. Inte i denna delen av världen. Vi judar i en alldelles för liten minoritet för att man skall ta hänsyn till vad som sker mot oss när de publicerar artiklar. Jag skulle vilka se aftonbladet refklektera hur deras artiklar om Israel påverkar synen av judar i skandinavien. Vi är nog en utav de få som inte kan visa får identitet eller religon öppet. På högerkantet har vi SD som inte gillar oss särkilt mycket, sedan har vi vänster som ser oss som stödjare till en imperialistisk stat. Där av som fiender mot deras politik och världsbild. Är det då så konstikt att vi håller Israel om ryggen när vi inte en i Sverige känner oss säkra till 100%. Men för att återkoppla till situationen i Syrien så undrar jag till alla Anti-Israeler. Är ett Palestinskt liv värt mer, terrorist som civil än dem syrianska? Då ni uppebarligen endast demostrerar mot Israel och inte Syrien!? Fri ordet brukar vara extremt bra på att spy galla över Israel, men bortser från situationen för de skandinaviska judarna som tar konsekvenserna för deras propaganda. Men kanske vill inte alla judarnas bästa, specillt de hos fria ordet? Bra länk: http://www.dn.se/nyheter/varlden/skottlossning-i-damaskusforort

Men en sak är säker Jude, Zionist, Ortodox, Anti-Israel eller antisemitsm, Allt hänger i hopp.

Så dog gnistan till fred, ett enat "Palestina"



Oslo-avtalet går i kraft, den största
händelsen inom fredsprocessen,
Freden var otroligt nära.



Det är roligt när det går bra för andra. Specilet när fientligheter upphör och man går in i en tryggare och säkrare tid. Men när den Svenska median skriver att enandet av Hamas och Fatah är något att fira, så är det det sista man vill fira om man vill tro på fred. Fatah har skrivit under Oslo-avtalet som ger dem rätten att styra område A och B på Västbanken (Judéa/ Samarien) ifall dem erkänner staten Israels rätt att excistera, ett stort steg mot fred som undertäcknades 1993 är något som Hamas förkastar och inte godkänner. Hamas är häller inte intresserade av att skapa fred me Israel då deras mål är att upprätta en Islamistisk Palestinskstat idagens Israel och Palestinska områdena. Det roliga nu när Hamas och Fatah har beslutat att skapa en övergångsregering är den att Hamas som inte erkänner Oslo-avtalet som giltigt mister då all kontroll över västbanken (indirekt) om man väljer att ta upp den frågan i den Palestinska "regeringen". Så att de båda parterna har enats leder inte till något annat än att man nu låter en terroristorginisation ha makten på både Gazaremsan och på Västbanken. Man som Palestinie förlorar makten över det lilla som man nu har makten över. Alla ekonomiska bidrag från Israel stryps (124 miljoner $) samt att Frankrike och England har gått ut med att man aldrig kommer stödja en Palestinskstat där en terroristorginisation (Hamas) sitter i regeringen.

Frågan är då varför tidningar i Sverige skriver "Firande under palestinsk enande", läs gärna : http://www.dn.se/nyheter/varlden/firande-under-palestinskt-enande. Det skrivs att ett hundra tal Palestiner på Västbanken firar beskedet. Om man då har en någorlunda analytisk förmåga att tänka så långt som, om ett enade är så viktigt och bra, hur kommer det då sig att bara några hundratal Palestinier firar det? I Gaza bor det ca 1- 1,5 miljoner invånare och på Västbanken ca 2-2,5 Palestinska invånare. Då är ett 100tal firande inte så många till områdernas befolkning. Det hade varit rimligare eller logiskare att skriva att det var ett Palestinskt firande om 100.000 tals hade varit ute på gatorna och firat. Men nej, ack bara ett 100 tal personer. Detta på grund av att det inte är något att fira. De flesta Palestiner vill ha fred, lika mycket som de flesta Israeler är trötta på ett 60 årigt krig och vill ha fred. Men med Hamas i en Regering så sandar man alla försök till detta. Det vet Palestinierna om, dem vill bli av med Hamas från makten i Gaza, nu får de Hamas i makten även över Västbanken.





President Mahmud Abbas och
Hamasledaren Khalid Mishal skakar
hand efter beslutat att enas.
Freden har aldrig varit längre bort. 



Israel största rädsla har alltid varit att Hamas får makt och tar kontrollen över västbanken, då det skulle göra det möjligt för dem att, inte bara beskjuta Israel från Gazaremsan men också ifrån Västbanken. Vilket skulle innebära att Hamas skulle kunna nå alla större städer inom Israel och därmed göra hela landet osäkert. Ifall Hamas utför detta eller deras allierade så vet hela det Palestinskafolket att Israel kommer slå till mot Gaza och Västbanken hårt och en gång för alla förinta Hamas. Ett krig där civlia kommer i kläm och utnyttjas av Hamas. Ett krig vi hoppas att vi aldrig behöver uppleva, men ett krig som Hamas gör sig skyldig till ifall de inte avslutar sina terroristverksamheter. Vissa vill kalla det väpnadkamp, vilket är enligt FN, EU och USA ren och skär terrorism.  



Till och med DN som ändå är en av de mest objektiva tidningarna i Sverige har en ifrågasättande ton på Israels premiärminister Benjamin Netanyahus vägran att förhandla med den nya samlingsregeringen. Men vilket land i världen skall behöva förhandla om fred med en regering som delar av den vill förinta dig? Enligt Jerusalempost stödjer den Brittiske premiärministern och Franska presidenten Netanyahus vägran så länga som den nya Palestinska regeringen tar avstånd från all terrorism:



"Sarkozy, Cameron tell Netanyahu that new Palestinian government must renounce terrorism, recognize Israel; prime minister says "Israel can only make peace with those who have abandoned goal of destroying it."

Läs hela artikeln här: http://www.jpost.com/DiplomacyAndPolitics/Article.aspx?id=219444



Så min fråga till er är: Vad är det att fira, med en ny Palestinsk samlingsregering?
Frågan gäller även denna sida http://friaordet.nu/sv/2011/05/06/palestinier-firar-forsoning/