Translate!

lördag 14 maj 2011

Oroligheter inför Israels 63 årsdag.

Oroligheterna har redan börjat spridas i Jerusalems mixade områden samt i den gamla stan, för att inte riskera konflikter mellan judar,kristna och muslimer har man valt att spärra av alla infarter till de gamla delarna för att inte riskera upplopp och konfrontationer mellan de olika folken. Även oroligheter från västbanken rapporteras. I DN kan man läsa hur den en nationaldag även kallat  Nakba, katastrofen för palestinier kan få så mycket negativ uppmärksamhet. Landet firar sin 63e födelsdag och det är ett mirakel att den fortfarande excisterar med tanke på alla de försök under åren på att förinta den. Den första judiska staten och fristaden för judar har överlevt 63 år och har aldrig blomstrat mer än nu. Men många vill dra en mörk skugga över detta. http://www.dn.se/nyheter/varlden/oroligheter-i-jerusalem-infor-minnesdag. Att skriva att 700.000 palestinier "drevs" på flykt. Sanningen är den att under frihetskriget 1948 skulle de arabiska arméerna förinta Israel och driva Judarna till havs. Att palestinierna flydde på grund av rädsla saknar grund då det var Judarna som saknade arme vid d en tiden.

Pilarna visar framryckningen
av de Arabiskatrupperna.
När Israel utropades den 15 maj 1948 så sasde Israels premiär minister Ben Gurion att alla dess medborgare, judar som kristna, araber som muslimer att alla som bodde i landet skulle få samma rättighter. Samma dag förklarade Egypten, Libanon, Jordanien, Syrien, Saudiarabien och Irak krig mot landet och invaderade dem. De uppmanade det palestinska folket att lämna sina hem och bege sig till de arabisktkontrollerade områderna (Gaza, södra Libanon och Västbanken) så de skulle bana väg för de arabiskatrupperna. Under samma period blev 700.000 judar utslängda från deras arabiska länder och tvingades söka skydd i Israel. Var är deras artiklar och demostrationer om rätt att återvända till sina hem? Men kriget fortskred. 7 Januari 1949 krävde FN eldupphör. Enligt internationell lag får ett land som utför försvarskrig (Israel) som blivid invaderat ta all land de kan från sina fiender om de lyckas trycka tillbaka motståndet och sedan vände och gå emot dem. Detta hände 1949. Israel vann mot all förväntan mot de utbildade arméerna då man slogs än en gång för överlevnad.

Judarna vann, något ingen räknat med, specillet inte de arabioska staterna. Helt plötsligt stod 700.000 palestinier utan hem då dem lämnat dem i hopp om att de skulle lyckas driva judarna ut i havet. De judarna som flydde till Israel assimilerades in i samhället som en del av den nya nationen Israel, medans flyktingarna gå Gazaremsan sattes i "flyktingläger" samma sak gällde flyktingarna i södra Libanon och Västbanken med. Inte häller grundade de Arabiska nationerna en Palestinsk stat på Gazaremsan eller Västbanken. Nej man beslöt att detta nu var Egyptisk och Jordanskmark och man vägrade assimilera de palestinskaflyktingarna i deras samhällen. Men var ligger deras ansvar? Vart är alla röster mot de Arabiskanationerna som sket i Palestinierna? Kanske är det dem som skall kallas Katastrofen då de först bad det palestinska folket att lämna sina hem för att sedan vid misslyckandet att ge tillbaka dem sina hem låte dem sitta i flyktingläger istället för att ta hand om dem så som Israel gjorde med de Judiska flyktingarna?

Jag vet även att den judiska terroristgruppen Irgun hade massakrerat en hel by, Deir Yassin, men detta är något som Israel och de allra flesta Judar har tagit avstånd ifrån, något vi inte samtycker eller framhäver som något possetivt. Något som vi har bett om ursäkt för. Medans de Palestinska terrorgrupperna hyllas. Jag lider med Palestinierna, det gör jag. Men jag tycker att man inte skall beskylla Israel för allt. Utan mycket kritik borde riktas mot de Arabiska staterna som inte tog sitt ansvar efter kriget för att ta hand om de Palestinskaflyktingarna. Och jag tror att det sista som behövs imorgon är mera våld, något som inte kommer leda till fred utan bara till mer problematik.

Shalom, שלום, السلام

5 kommentarer:

  1. inte konstigt att du är emot arabar och för judar, du är en själv jude.

    SvaraRadera
  2. Jag har aldrig sagt jag är emot araber. I inlägget drog jag upp fakta inget annat. Sedan vad är grejen med att dra alla judar över en kant? Vi skall väll inte dra alla över samma kant Amin?

    Jag är för fred, men tycker att för mycket information glöms bort eller inte nämns i svenska medierna. Vilket jag framför på bloggen. Är för fred, men det kanske inte du är?

    SvaraRadera
  3. Jag tyckte när jag kom in på denna blogg att den i alla fall tycktes ha goda intentioner. Och jag kommer inte döma ut dig än. Men att Israel inte skulle ha haft en armé vid 1948 års fördrivning av den palestinska populationen är en otrolig definitionsfråga. Terroristgrupper som Haganah och Irgun skulle snart utgöra och förenas i den israeliska statens gemensamma försvar.

    Om jag inte minns fel har det dessutom börjat bli accepterat i Israel att vetenskapligt att anse att palestinierna fördrevs. I Haaretz nämner man dessutom i en artikel att palestinierna faktiskt fördrevs från det som idag är Israel. Läs t.ex. om staden Be'er Sheva och dess befolkningsförändring. Dessutom pågick en omfattande skrämselpropaganda, vid tiden, av israeliska terrorister som hotade den arabiska populationen med massakrer, och man använde Deir Yasin som exempel för att skrämma palestinierna.

    SvaraRadera
  4. Det sistnämnda var något som irgun och sternligan häll på med, aktioner som aldrig acepterades av den dåvarande "regeringen". Och nej, vid 1948 hade Israel 5 stridsvagnar. 3 av dem helt odugliga 2 mans bemannade franska sådanna. När flyktingbåtatna kom i hamn fick dem vapen i han och 3 dagars utbildning. Alla talade olika språk då det fanns inget snack om samordnade anfall. Ett vanligt exsempel är judarnas försök att inta klostret i latroun.

    Sedan fördrevs kanske en del av befolkningen men långt ifrån alla. Många lämnade sina hem för att bana väg för de arabiska styrkorna. Hagganah som slogs i striderna bestod av unga männsikor. Jag rekomenderar starkt att du skall besöka landet och alla deras fantastiska muséer. Men det jag även vill ha sagt med inlägget är att lika många judar fördrevs från sina hem i Mellanöstern. Var är deras ersättningar och krav på rätt att återvända? Plus att jag vill lyfta frågan varför Egypten och dem andra inte assimilerade de palestinska flyktingarna i deras samhällen då de alla är samma folk och har samma religon. Jordanien som är samma land!? Medans Israel tog hand om sina sattes palestinierna i flyktingläger vid gränserna så de alltid skulle kunna se vad som en gång var deras. Bygga upp ett hat. Hur sjukt är inte det? 63 år efter kriget finns det fortfarande flyktingläger!?

    Jag gillar inte va som skedde i deir yassin. Men araberna försökte svälta ihjäl de 100.000-200.000 judar som fortfarande befann sig i Jerusalem. Sedan ägde även Hebron massakern på judar rum samtidigt. Jag tycker bara att svenska median inte tar med allt som man borde. Dem tar med endast det som behövs för att säga "stackars palestinier" och man beskyller Israel för alt! Men som sagt det finna lite mer saker att berätta om än det. Hoppas det gav lite mer syn från en annan vinkel.

    SvaraRadera
  5. Jo, jag känner till det du säger. Jag har läst att Israel vid utropandet endast förfogade över 9 föråldrade plan. Alltså ett ganska modigt beslut, med hot hängandes över sig, att utropa staten. Men som du själv nämner så lyckades de snabbt mobilisera ett tämligen starkt motstånd.

    Att arabstaterna inte har assimilerat palestinierna i deras länder visar starkt på det politiska spel som palestinierna som civilt folk blivit tvugna att lyda under. I länder som Irak trakasseras de än idag för att de är statslösa, och det är väldigt kontroversiellt att utvisa palestinier dit idag. Samtidigt så tycker jag att det är väldigt hårt att mena att de är samma folk, då palestinierna uppenbarligen tycks ha en egen kultur och en egen historia, liksom egyptierna har sin egen. Vissa, dock kontroversiella teorier menar till och med att många även muslimska och kristna palestinier härstammar från de judar som alltid funnits i området.

    Därför menar tycker jag mig kunna rättfärdiga ett palestinskt återvändande till deras hemland, då de också tycks vara ett förföljt folk i mellanöstern. I dagsläget tycks landflyktiga palestinier inte ens få tillträde till varken Gazaremsan eller Västbanken.

    Problematiken med Deir Yassin finns ju. För det första anser jag att massakern var vedervärdig. Haganah ansågs då som en terroristorganisation(antagligen med rekomendationer från britterna) och hade ett avtal med befolkningen i Deir Yassin om anfallfrihet. Detta trotsade Irgun och Lehi. Men så ska ju också nämnas att detta till viss del tycks ha föranletts av blockaden på Jerusalems judar av arabstaterna.

    Att det skulle finnas problem i rapportering i svensk media kan jag kanske hålla med om. Men det gäller båda sidorna av konflikten. Jag menar, Sveriges två största morgontidningar anses som pro-israeliska(vad jag tycker låter jag dock vara osagt just nu)...

    SvaraRadera