Vart är Israel på väg?

Israel! Israel är och kommer alltid att vara en del av mig. Trotts det att jag är en jude född i Sverige av en Tysk judinna. Även om jag inte har några direkta anslutningar till Israel vi mitt blod eller släkte så kommer alltid finnas där. När jag första gången åkte dit var sommaren 2008, min föräldrar har aldrig varit där, inte häller min lilla judiska släkt häller. Ursäkterna har alltid varit att det är för oroligt, attacker kan ske, terror hot osv. Men våren 2008 blev jag aktiv inom B'nei Akiva. En ungdomsorginisation som är verkar världen över för att stärka den judiska identiteten hos judiska ungdomar. Oftast förknippas den med religösa männsikor och ortodox predikan, vilket är sant. B'A är en ortodox orginistation men i skandinavien är situationen lite annorlunda. För i denna nordliga del av världen bor det inte många judar. Sedan av de få av oss som finns här är det ännu färre som är aktiva inom en församling. B'nei Akiva är den enda ungdoms orginisation som finns i alla stora städer i skandinavien. Dem enda som annordnar aktiviteter i städerna, läger, middagar och aktiviteter som sträcker sig över våra landsgränser.

Detta skall inte handla om B'A utan att det var tack vare dem jag kom till Israel. 2008 åkte jag tillsammans med 24 judiska ungdommar till "det heliga landet" Vi alla var i samma ålder, några nya ansikten och några gamla. Under de närmsta 3½ veckorna skulle vi svettas, skratta, vandra, uppleva och lära oss om judendom och Israel. Vi reste från Vinodlingarna i Golanhöjderna till Eilat i söder för att snorkla i rödahavet. Vi låg på stranden i Tel-Aviv och vi bad framför klagomuren i Jerusalem. Vi besökte famlijer i Shoam och låg i "millitären" i hela 5 dagar i öknen. Och jag kände mig aldrig osäker eller hotad. En av de bästa resorna i mitt liv. Samma vinter bröt ett mindre helvete löst. Raketerna regnade ner över södra Israel. December skulle präglas av 20 tal raketangrepp dagligen mot Israel och avslutades sedan med en fullskalig invasion av Gazaremsan. Många miste livet. Många Palestiner miste livet. Trotts att jag alltid står på Israels sida utåt, så är civila offer dåligt. En död civil i Israel som i Gaza, är en för mycket.

Jag stod upp för Israels rätt att försvara sig, för Israels rätt att excistera. Vilket jag än idag gör. Jag stångade mig blodig på diverse internett forum när Gaza-konvojen stormades. Även om även jag kritiserar Israel så skulle jag aldrig göra det utåt mot alla andra då dem redan är utsatta som det är. Som min styvfar brukar citera mig: "Mellanöstern är mitt liv". Ja jag älskar debattera om det, läsa och försöka sätta mig in i alla länder. Jag är Pro-Israel. Men även jag har mina gränser. Vart är Israel på väg? Jag läsern en pro-Palestinsk blogg (se nedan) och för första är jag inte helt emot det han säger. Det Israel jag känner, älskar och har mina minnen ifrån är på väg att försvinna. Det Israel jag så oskildaktiga gånger har försvarat håller på att förintas. Inte av Iran, Syrien, Hamas elelr Hezbollah. Utan av dem själva. Extrema människor som styr vad som skall sägas eller inte, nedbrända moskeér, vandaliserade gravar, hot mot fredsaktivister. Detta är i mina ögon verken Judiskt eller demokratiskt. Att borgmästaren i Jerusalem bedgar polisen att stoppa "price-tag" attackerna, stoppa vandaliseringen och diskrimineringen. De skall agera direkt, inte vänta på att folk går ner på deras knän innan något sker. Alla har rätt till sin religon, sitt ord och alla skall ha samma rättigheter inom en demokrati. Att religösa soldater får lämna rummet när en kvinlig artist sjunger eller att man skall dela upp gatorna i en man del och kvinno del. Det är för mig raka motsatsen mot vad jag tycker. Jag är aktiv inom judendomen och Israel-Palestina konflikten. Men den dag då Israel separerar kvinnor och män på gatorna, bussarna och armen kommer jag sluta ge mitt stöd, så länge "price-tag" attacker sker utan att stoppas eller utredas av polis och regering kommer jag sluta ge mitt stöd, den dagen då fredsaktivisters bidrag begränsas och åsikter tystas kommer jag sluta ge mitt stöd. För när den dagen kommer finns inte det demokratiska, öppna Israel som jag en gång blev förälskad i. För då är vi lika dåliga som dem!

http://alexpunktpe.wordpress.com/2011/12/05/var-ar-israel-pavag/

Shalom, שלום, السلام