Translate!

torsdag 30 juni 2011

Var är rättvisans demostrationer vänstern?

Vi alla kan nog minnas vad som skedde under DC matchen mellan Sverige och Israel i Malmö 2009, ingen publik och våldsamma pro-Palestinska demostrationer och komunaltutrikespolitik. DC matcherna brukar vara folkfest, tennis älskare vallfärdas och stämningen är på topp. Efter krgiet mellan Hamas och Israel 2009 ledde till stort mediapådrag då många ansåg att Israel begått krigsbrott då man använt vitfosfor. Malmö som styrs av en Vänster och socialdemolratisk majoritet skulle både vinna röster hos sin arabiska befolkning samtidigt som de skulle spela utrikesmnistrar och gå emot Sveriges hållning och politik i ämnet. Genom att straffa sporten. För den skamliga anti-israeliska attityden visar sig med all önskvärd tydlighet när fritidsnämndens vice ordförande Carlos Gonzales Ramos (v) att det är en ”moralisk fråga” att låta DC-tennisen spelas utan publik. Att låta enskilda politikers inställning gentemot ett helt land få förgifta idrotten borde vara främmande för Sverige. Känner någon igen oss i detta?

Sveriges damfotbollslag spelar nu VM i Tyskland. En stor folkfest. Nu på måndag spelar de mot världens strängaste diktatur, Nordkorea. En regim som hällre svälter sin befolkning än att släppa det stenhårda komunistiska taget för at lätta på de strikta reglerna. Många kan nog hålla med mig när jag säger att Nordkorea är ett utav de mest hatade länerna och hemskaste i sin liga. Ett land nationer inte vill röra äns med tång. Landet har flerar gånger spelat på Svenskmark och nu ställs vi, "rättvisa" Sverige mot dem i VM. Var är vänsterns röster om att stoppa matchen, bedja till fotbollsförbundet att förbjuda den. Var är de politiska handlingarna som vi såg förgifta sporten i Malmö? Varför ser vi inte samma reaktioner mot Nordkorea eller starkare än när vi möter ett demokratiskt land som Israel?

Vänstern är inte rättvisa, bryr sig inte om sina medmänniskor. De är ett stort gäng mediaupptagna människor som skiter i allt annat bara de får skryta om sina bragder även om det inte gjort någon förändring. Se på Mediajippot Ship to Gaza 2, Israel har lättat på blockaden, varorna strömmar in, Palestinier får sjukvård i Israel, FN säger att den humanitärakrisen är över, Egypten har öppnat sin gräns. Varför skall man då provocera och bryta Israels blockad med otullade varor istället för att segla mot Syrien eller Tripoli där civilbefolkningen brutalt mördas ute på gatorna? Jo, som jag sa. De bryr sig inte igentligen, allt snack om solidaritet, de har något emot Israel och det förstoras i meida till skyarna. Inget mer, annars hade de sänt båtarna till Egypten som skulle kunna ta det landsvägen, till Syrien eller Libyen där oskyldiga dödas dagligen för de vill ha demokrati och frihet. Alla ni vänsterfolk kom inte och säg era vanliga ramsor " Så om man inte kan bidra till alla skall man inte hjälpa någon? Om man inte skriver om alla orättvisor skall man alltså inte skriva om en enda. Media jippo blev det i samband med att Israeliska soldater anföll båtarna." Ni vill provocera Israel och ni bryr er bara om er själva.

Om inte, var är demostrationerna nästa gång Nordkorea, Ryssland, Vitryssland osv när de möter Svenska lag på Svensk mark?

lördag 4 juni 2011

Palestinierna accepterar nya fredsförhandlingar.


Palestinska presidenten Mahumed Abbas
skakar hand med Israels förre PM Ehud
Olmert, efter förhandlingar i Annapolis
Maryland.

Plestiniernas president Mahmud Abbas sade idag att han var villig att återuppta fredsförahnadlingarna med Israel efter ha accepterat Frankrikes erbjudanade. Förhandlingrna strandade 2009 i September då den 6 månader långa bosättningsfeysningen gick ut och Israel återupptog byggandet på Västbanken. Tidigare i vår så hotade Mahmud Abbas med att ensidigt söka stöd i FN för en fri Palestinsk stat inom 1967 års gränser. Någor världen har börjat se som en legitim landsgräns mellan Israel och Palestina. Under den tid då fredsförhandlingarna har legat på frys har man anklagat Israel och kritiserat dem för sin bosättningspolitik då Palestinierna har haft som krav att denna skall upphöra eller frysas på nytt ínnan man var villig att återuppta förhandlingarna. Världen och medierna tyckte givitvis synd om Palestinierna, den part som "försöker" hitta en lösning och är mest villiga till fred. Men en sak många kritiker glömmer är att under de 6 månaderna då Israel frös alla sina bosättningar på västbanken, vilket var ett krav från Palestinierna för att förhandla om fred, så tog det 5 månader av dessa 6 för Mahmud Abbas och Palestinierna att hitta till förhandlingsbordet. Sedan när den 6 månaden var över började maskinerna än en gång att rulla i de Israeliska bosättningara vilket ledde till att Palestinierna avbröt fredsförhandlingarna. Något DN inte verkar reflektera över. Läs länk: http://www.dn.se/nyheter/varlden/abbas-tackar-ja-till-nya-fredssamtal 

Man kan tycka att Israel agerade barnslikt och oansvarigt, men 6 månader hade gått och man hade visat att man var villig till att diskutera fred med Palestinierna, något som tydligen inte Mahmud Abbas och dem själva var då man inte tog tillfället i akt och man lät det rinna ut i sanden, igen. Om fred och ett fritt Palestina är så viktigt för dem varför valde man inte att förhandla om vilkoren från dag 1!? Varför lät man det gå 5 månader innan man valde att förhandla. Ingen kan komma och säga att de var tvugna att gå igenom eller komma på en plan på hur de vill att en framtida Palestinskstat skall se ut eller vad de vill ha och hur de skall lägga fram det. Det har dem spenderat de sista 61 åren på att göra. Så varför?

Olmert fredsplan, länk till större bild
hittar du längre ner.
En annan sak som förbryllar är den att Palestinierna avisade den plan som aldrig någonsin har varit närmare ett skapande av en Palestinskstat förr. Ett insiativ som kom från den förre Israelsika premiärministern Ehud Olmert. Efter förhandlingar i Annapolis Maryland, baserade Olmert ett fredsförslag till Mahmud Abbas, en plan där Palestinierna skulle få Gazaremsan och Västbanken som en stat, men Israel har runt 450.000 medborgare i över 200 bosättningar i de Palestinska områderna, större delen längst med gränsen och runt Jeruslaem. Områden som Israel tänkte överta som Israel och i utbyte skulle Palestinierna få samma mängd mark som dess utgjorde runt Gazaremsan och andra delar runt Västbanken, vilket skulle leda till att Plaestinierna fick 96-97% av samma yta som inom 1967års gränser. Olmert hade även en plan över Jerusalem, Israel skulle styra den judiskadelen av gamlastan mendans den Palestinskamydigheten hade alla befogenheter i den arabsika delen, vilket innebar att alla skulle ha tilgång till sina helgedommar. Israel skulle även upprätta en motorväg, under Israelsika ögon fast endast för bruk av Palestinier mellan Hebron och Gaza så man enklet och snabbt skulle kunna ta sig mellan de båda landområderna utan att störas av Israel. En artikel om Abbas svar finner du här: http://www.haaretz.com/news/olmert-abbas-never-responded-to-my-peace-offer-1.263328

Så det jag menar är att Palestinierna har haft sina lägen och om det nu är så viktigt för dem att skapa ett eget land, ett fritt Palestina så frågar jag mig själv, varför antog man inte denna fredsplan, något som skulle skapa en legetim och stark stat. Ett land för Palestinierna, ett slut på den 60 konflikten. Om man varit landslös så länge, hade jag sagt ja till denna plan och istället föra att lägga all energi på konflikten, lägga den på att byugga upp ett stark och demokratiskt Palestina, som hade kunnat bli den första arabiska demokratin. Men här sitter vi idag, med hot från Mahumed Abbas som hotar att utropa en Palestinskstat utan fred med Israel i FN för att han inte tycker att Israel är redo för att diskutera riktig fred. Vad mer behöver han!?

Jo, Jerusalem.... Han nöjer sig inte med ett fritt Palestina eller landutbyte, han vill ha Jerusalem och de områden som Israel byggt upp. Så man kan ställa sig frågan, är Mahumed Abbas redo för fred?

Shalom, שלום, السلام